Kalle i Kilen

Kalle i Kilen bodde ensam i sin stuga i trakten av Vreta Kloster ända fram till sin död i mitten av 1960-talet. Någon ensling och eremit verkar han dock inte ha varit. Tvärtom så tycks han ha haft många vänner och bekanta som då och då tittade in i den gamla 1700-talsstugan. Karl August Samuelsson föddes 4 maj 1882 i Kilen, en gammal ryggåsstuga som ligger på Perstorps ägor i Stjärnorp. Han var son till ogifta Augusta Mathilda Samuelsson som hade sitt föräldrahem i Kilen. Fadern var snickare och hade sin verkstad inne i Kilenstugan. Han gjorde bland annat räfsor, lieskaft, vagnshjul och möbler. Han var även fiolspelare med många låtar på sin repertoar. Familjen kom till Kilen 1861. Kalles mor var piga på flera ställen men kom efter Kalles födelse att bo kvar i Kilen. Hon försörjde sig genom att bl a väva gardiner, huvuddukar och andra tyger som hon gick runt och sålde. Hon vävde även band, på en särskild bandvävstol. Kalle var ute som dräng något år, men kom sen livet ut att vara bosatt i Kilen. Han arbetade som sågverksarbetare i Bjäsätter, pråmlastare och grävare. Han var också en flitig fiskare i Roxen. Detta var nog hans käraste syssla, jordbruksarbete var han nog mindre intresserad av. Det berättas att då han fick bud från Perstorp vid något tillfälle om han ville komma och hjälpa till vid skörden, angav han som förhinder, att vid den tiden var han nog redan ute på Roxen. Den stora cypress som växer vid Kilens grind hade han själv planterat någon gång kring 1900. De senare åren han bodde kvar sysslade han själv med vävning av bomullsband, till örngott och handdukar. Han tog 3 kronor för 10 meter. Tidigare hade han även bundit fisknät. För stugan betalade han 100 kronor om året i hyra till ägarna av Perstorp. Kalle gifte sig aldrig utan bodde efter moderns död helt ensam i stugan. Dock var han inte någon tvär eremit, utan verkar ha gett ett vänligt och förnöjsamt intryck. Han hade många vänner och bekanta och tog gärna emot besök, för det var även många som intresserade sig för den både ut- och invändigt ålderdomliga stugan.Bild: Interiör, Kilenstugan på Kalles tid (Östergötlands museum). Torpet fanns redan i mitten av 1600- talet, den nuvarande stugan är en parstuga, troligen från 1700-talets mitt med torvtak. Den saknar innertak och all slags brädfordring. Väggarna var tapetserade med flera lager av tidningar. All mat lagade Kalle i den öppna spisen. Vatten fick hämtas hos närmsta grannar, ett par hundra meter bort. Belysningen bestod av fotogenlampa. Han hade en transistorradio.Bild: Kilenstugan, idag i Vreta klosters hembygdsförenings ägo (Östergötlands museum). Att han hade en viss humor visar sig av hans svar då han fick frågan varför han aldrig skaffat hushållerska. "Jo tack, matlagning det är för karlar det. Det vet väl herrn, att på redit fina restauranger är det karlar som sköter matrulljansen" Och förresten, menade han så var det nog inte många fruntimmer som kunde sköta en sån spis (nu för tiden). "Det vurte nog rökad mat". Några husdjur hade han inte den sista tiden, (katt ville han inte ha och hundskatten tyckte han var för dyr) men han matade gärna småfåglarna med havregryn och fläskbitar. 1966 fick han lämna sin stuga och flyttade till Vretalidens ålderdomshem, där han avled den 8 januari 1968. Kilen är bevarad och restaurerad, ägs och visas nu av Vreta Klosters hembygdsförening. Källor: Arvid Johansson, Arvids bok om Stjärnorp. Vreta Kloster, 1986 Arvid Fredrikson, Kilenstugan förr och nu. (Vreta Klosters hembygdsförenings småskriftserie nr 1, 1971) Tidningsklipp:Länstidningen Östergötland 1991-12-02, d:o juli 1967, Länstidningen 1961-09-14 ICA-kuriren 1958-10-30 ÖC 1965-12-29, ÖC 1961-12-12